Durante o dia, a umidade relativa do ar caía para 11% e a sensação térmica ficava acima de 40 graus centígrados; agora, no início daquela madrugada de domingo, a temperatura estava bastante agradável no Fran’s Café, aberto 24 horas por dia, na Quadra 302, Bloco C, Edifício Athenas, no Sudoeste, bairro de Brasília. O jornalista consultou sua caderneta Tilibra, tipo Moleskine. Estivera em algumas cidades no interior de Goiás, hospedara-se durante alguns dias nos hotéis Ita e Rio Roxo, em Goiânia, e passara uma semana no Melita Brasil 7. A jovem com quem se encontraria dali a pouco era o elo que faltava para concluir a reportagem. Pensava nisso quando seu telefone celular emitiu os primeiros acordes de Para Elisa, de Ludwig van Beethoven. Era ela. Pagou o espresso que tomara e seguiu para um prédio distante cerca de 200 metros dali. Disse ao porteiro aonde ia. Subiu pelo elevador e desceu no primeiro andar. Ela trajava uma camisola vermelha, tinha quadris largos e seios empinados, pele rosada, olhos verdes como duas grandes esmeraldas e lábios que lembravam os de Alinne Moraes. Parecia medir 1,60 metro e pesar 55 quilos.
– Você quer café? – ela perguntou ao jornalista, que se sentara em uma poltrona.
– Acabei de
tomar um espresso – ele respondeu, tirando da bolsa um pequeno gravador.
A jovem havia se sentado à frente dele e cruzado as pernas.
“É linda demais” – pensou o jornalista.
Era em torno de 8 horas quando ele deixou o apartamento. O porteiro olhou-o com inveja. Caminhou até o Fran’s e pediu café com leite e uma baguete tostada com manteiga. Na entrada da confeitaria Pão de Ouro havia uma dupla de mendigos. Passou por eles, desejando-lhes boa sorte. O carro, um Gol vermelho, estava estacionado próximo de dois containers. Centenas de pombos fervilhavam ali; havia até um carcará, que bicava alguma coisa presa em uma de suas garras. Quando pôs o carro para funcionar os ratos de asas pararam um segundo e logo voltaram a fervilhar, como formigueiro assanhado. Reinaldo pôs o carro em marcha e minutos depois entrou no Eixo Monumental. Passou defronte à Câmara Legislativa, “o albergue dos parasitas”, e logo alcançou a Esplanada dos Ministérios, com as bacias do Congresso Nacional destacando-se ao fundo. Estacionou na Rodoviária do Plano Piloto e se dirigiu à banca de revistas. Comprou a revista Veja e o jornal O Globo. Pegou o carro e se dirigiu rumo à ponte Juscelino Kubitschek e cruzou o Lago Paranoá. “O sol já está a ponto de matar europeu sem protetor solar e chapéu” – pensou. “A bacanal de alguns príncipes do Congresso Nacional, empresários, diplomatas e turistas libidinosos vindos do frio vai sofrer um abalo, a partir de quarta-feira, quando o Observador de Brasília chegar às bancas. Brasília vai pegar fogo.”
Só prestou atenção à moto quando ela já estava ao lado da sua janela. O carona disparou duas vezes. O carro entrou no cerrado e parou logo adiante. O que atirou correu até lá, pegou a bolsa do jornalista e deu mais dois tiros na cabeça dele.
Vistos ao longe, o comércio e as casas do Lago Sul dormiam, indiferentes, ao sol.
A REDE integra a coletânea de contos intitulada TRÓPICO. Segue-se o conto em sueco, em homenagem aos meus leitores da Suécia.
Under dagtid sjönk den relativa luftfuktigheten till 11 procent och värmekänslan låg över 40 grader Celsius; nu, i början av den där söndagsmorgonen i gryningen, var temperaturen ganska behaglig på Fran’s Café, öppet dygnet runt, i Quadra 302, Block C, Edifício Athenas, i Sudoeste, en stadsdel i Brasília. Journalisten slog upp sin Tilibra-anteckningsbok av Moleskine-typ. Han hade varit i några städer i Goiás inland, bott några dagar på hotellen Ita och Rio Roxo i Goiânia och tillbringat en vecka på Melita Brasil 7. Den unga kvinna han strax skulle träffa var den länk som saknades för att slutföra reportaget. Han tänkte på detta när hans mobiltelefon spelade de första takterna av Für Elise av Ludwig van Beethoven. Det var hon. Han betalade espresson han druckit och gick mot en byggnad ungefär 200 meter därifrån. Han sade till portvakten vart han skulle. Han tog hissen upp och steg av på första våningen. Hon bar ett rött nattlinne, hade breda höfter och fasta bröst, rosig hud, gröna ögon som två stora smaragder och läppar som påminde om Alinne Moraes’. Hon verkade vara omkring 1,60 lång och väga 55 kilo.
– Vill du ha kaffe? – frågade hon journalisten, som satt sig i en fåtölj.
– Jag har just druckit en espresso – svarade han och tog fram en liten bandspelare ur väskan.
Den unga kvinnan hade satt sig mittemot honom och korsat benen.
”Hon är alldeles för vacker”, tänkte journalisten.
Det var runt klockan åtta när han lämnade lägenheten. Portvakten såg på honom med avund. Han gick till Fran’s och beställde kaffe med mjölk och en rostad baguette med smör. Vid ingången till konditoriet Pão de Ouro stod ett par tiggare. Han passerade dem och önskade dem lycka till. Bilen, en röd Gol, stod parkerad nära två containrar. Hundratals duvor sjöd där; det fanns till och med en carcará som hackade på något som satt fast i en av dess klor. När han startade bilen stannade de bevingade råttorna till en sekund och började genast sjuda igen, som en uppretad myrstack. Reinaldo lade i växeln och körde iväg, och några minuter senare kom han ut på Eixo Monumental. Han passerade framför den lagstiftande församlingen, ”parasithärbärget”, och nådde snart Esplanada dos Ministérios, med Nationalkongressens skålar framträdande i bakgrunden. Han parkerade vid Rodoviária do Plano Piloto och gick till tidningskiosken. Han köpte tidskriften Veja och tidningen O Globo. Han tog bilen och körde mot Juscelino Kubitschek-bron och korsade Lago Paranoá. ”Solen är redan på väg att döda européer utan solskydd och hatt”, tänkte han. ”Bacchanalen bland vissa prinsar i Nationalkongressen, affärsmän, diplomater och libidinösa turister från kylan kommer att skakas om från och med onsdag, när Observador de Brasília når kioskerna. Brasília kommer att stå i lågor.”
Han lade märke till motorcykeln först när den redan var vid hans fönster. Passageraren avlossade två skott. Bilen körde in i cerrado och stannade strax därefter. Skytten sprang dit, tog journalistens väska och sköt ytterligare två skott i hans huvud.
Sedd på avstånd sov handeln och
husen i Lago Sul, likgiltiga, i solen.
Nenhum comentário:
Postar um comentário